Den förtätade låghusstaden Erikslund byggdes 1971-1973. Platzer Bygg AB hade vunnit båda tävlingarna som Täby kommun hade utlyst för byggandet av den nya stadsdelen på Brobys marker och de fick totalentreprenaden för Erikslund. I prospektet för den nya bebyggelsen betonade Platzer speciellt den trafikdifferentierade stadsplanen, de insynsskyddade trädgårdarna och kvartersgården, eller favoritordet på 70-talet – bystugan.

Erikslund består av fem kvarter och varje kvarter utgör en självständig förening i form av samfällighet eller samhällighetsförening. Totala antalet fastigheter är 324.

De flesta husen, 80%, förmedlades till köande i kommunens småhuskö och ett kriterium var att man bodde i kommunen. Det kan nämnas att priserna på bostadsrättslägenheterna i Täby sjönk till bottennivåer efterhand som Erikslund färdigställdes och Grindtorp och Hägernäs tömdes. En del hus gick till Skandinaviska Bankens bostadssparare och resten reserverades för de lokala företagens och det lokala fastighetsbolagets behov.

Vid tidpunkten för byggandet såg våra trakter helt annorlunda ut. Stora delar av det som senare blev Erikslund var täckta av ganska dålig skog. Sommarstugeområdet Visinge nådde upp i nuvarande 3:ans kvarter. Vårt kvarter utgjordes av Brobys gamla dragontorp Erikslund och dess marker. Dragonen hette för övrigt alltid Broo. Den siste, Karl Gustaf Broo, dog så sent som 1957. Stugan stod ungefär där vår parkeringsplats finns nu. Runt om fanns lite öppen mark för bete och små odlingar. Där de bruna husen finns nu låg ett kärr. Vallatorp var ett oländigt kärr med myggor, änder och ogenomträngliga snår av sälg och al. Längs vägen ner till Valla gård fanns en del äldre bebyggelse. Västra Vallabrink bestod av några äldre hus och villor på enorma tomter. Där fanns t.o.m. en liten hästgård vid Odlingsvägen. Bergtorpsvägen fanns inte och Täbyvägen var betydligt krokigare än nu och hade en något annorlunda sträckning. Erikslund låg definitivt i utkanten av civilisationen. I början hade vi ett telefonnummer som hörde hemma under Vallentunas riktnummerområde.

Genom att lägga de bortsprängda massorna från nybyggnationen i Erikslund och Vallabrink på en och samma plats skapade man en bra barnskidbacke i södra delen av området, och dessutom blev den mycket snabbt centralpunkten för Valborgsmässofirandet. Ni vet väl att man kan se Globen från Tippen, eller som boende i Ensta och Östra Vallabrink säger – Kullen?

Historiskt sett har Täby gamla anor. De första Täbyborna levde under yngre stenåldern när landhöjningen hade nått så långt att det fanns fler kullar än Löttingekullen att bo på. Allt eftersom landet höjdes och vattnet sjönk undan blev det plats för flera människor, och det finns tusentals fornlämningar i form av gravar, gravfält, runstenar, bebyggelselämningar, lösfynd m.m. Täby är väl ett av de fornminnestätaste distrikten i landet. De flesta känner säkert till Risbylestenen varifrån kommunen har hämtat sitt vapen, det klöverbladsformade korset, ett .s.k. Dagmarskors och runstenen vid Jarlabankes bro, där namnet Täby tidigast är belagt. Täby betyder f.ö. byn vid tät, där tä betyder inhägnad fägata. ”Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han fortfarande levde, och han gjorde denna bro för sin själs salighet, och han ägde ensam hela Täby” lyder inskriptionen på en av stenarna. I runskrift hette det ”Ain ati alan tabu”, Han ägde hela Täby.

Till långt in på 1900-talet var Täby rena landsbygden med jordbruk som dominerande näring. Gårdarna har varit få men stora. Flera gårdar har haft arrendegårdar och dagsverkstorp under sig. Oftast har de stora gårdarna ägts av förmögna stockholmare. Torslunda är en av de få byar som bestått av självägande bönder. De gårdar som finns närmast oss är Karby, Hagby, Lövbrunna, Broby, Valla och Visinge, som uttalas Vissinge av gammal lokalbefolkning. Erikslund ligger på Brobys marker.

Täbys centrum då var kyrkbyn. Den första folkskolan, Centralskolan, byggdes i Efraimsberg 1829 och var i tjänst nästan 100 år. Den låg vid dåvarande huvudstråket mellan Kyrkbyn och de sydöstra delarna, d.v.s. den nuvarande gång och cykelvägen genom Stolpaskogen.

Byggandet av järnvägarna i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet startade den nuvarande expansiva eran. Stationssamhällen i Kyrkbyn, Roslags-Näsby och Viggbyholm byggdes, och villabebyggelsen tog rejäl fart. 1918 hade Täby socken, som det då hette, 3507 invånare. Detta år var man enligt svensk lag, på grund av folkmängden, tvungen att införa kommunalfullmäktige. År 1948 när Täby blev köping hade folkmängden ökat till 9000. Centrum hade då förskjutits till Roslags-Näsby.

Nu finns det nästan 65 000 Täbybor och nya centrum ligger så klart i Täby Centrum på den gamla Tibble gårds marker. Tibble gårds svinhus fanns för övrigt i det som nu är Grindtorp.

Tittar man på vårt närområde så visar historieböckerna intressanta och häpnadsväckande uppgifter:

• 1937 fanns det 20 personer kyrkoskrivna i Lövbrunna. Bebyggelsen bestod mest av sommarstugor.
• 1939 fanns det 150 tomter i Vallabrink. 20 fastigheter beboddes året om och 100 personer var skrivna i området.
• 1944 fanns det 8 tomter i Visinge och mantalsskrivna i området var 11 personer.

Det är alltså först under de senaste decennierna som invånarantalet har exploderat i våra hemtrakter. Vallatorp byggdes 1980, ungefär samtidigt som Visinge. Södra delen av nuvarande Visinge kallades för övrigt för Mulleängen, för där hade den uppskattade fritidsaktiviteten Mulleskolan sitt högkvarter. Små Erikslundsbarn visste allt om näringskedjan redan som femåringar. Och vem minns inte Skräptanten! Västra Vallabrink förtätades också på 1980-talet.

Erikslunds senare historia finns inte dokumenterad – än, i varje fall. Den intresserade kan börja rota i alla hem- och villatidningar från 70-talet. Det gjordes många uppskattande reportage från vårt område, som då ansågs som trendigt, modernt och nydanande. Att ha tillgång till egen pool var något fantastiskt! Vad som verkligen betonades var att Erikslund var så barnvänligt och byggt så att barnen hade gott om lekplatser, både naturliga och artificiella, och att de kunde leka fritt utan att behöva samsas med biltrafiken. Många utländska delegationer gjorde också studiebesök här, oftast i Platzers regi.